Ja det här med att leva med alopecia är alltid spännande när det kommer till hur mycket hår man har på huvudet. Det går alltid upp och ner och vissa fläckar växer igen medans andra tillkommer.
Som ni ser så har jag mest hår uppe på huvudet. Så där mitt gamla hårfäste var har allt lossnat. Det började för mig med att jag tappade väldigt mycket i nacken och hårfästet där försvann. Jag rakar bort håret just för att jag inte vill att det ska vara så mycket under peruken. Har man mycket hår så tycker jag dels att perukerna inte sitter lika bra och att dom dessutom blir mer smutsiga när ens egna hår då blir fett. Så därför tycker jag det är jätteskönt att raka bort det.
Här har vi inte rakat bort riktigt allt ännu men nästa. Som ni ser så är det väldigt konstiga fläckar och hur det liksom sprider ut sig. Nere till vänster på den här bilden ser ni en jätteliten fläck med hår som jag av någon underlig anledning har kvar.
Det är också så bekvämt när mamma kan hjälpa mig att raka bort håret. Det ironiska i att jag fått alopecia är att min mamma är frisör. Snacka om otur haha 🙂 men självklart kan hon hjälpa mig med massor ändå! Som att raka bort håret till exempel med en bättre rakapparat än vad jag har hemma.
Här ser ni också från sidan att det är en kal fläck mitt i där jag har hår. Det är intressant att se och följa hur fläckarna rör sig alltså. Men man förstår verkligen hur det kan gå till och hur märklig den här sjukdomen är. Om nu kroppen har bestämt sig för att den inte tycker om mitt hår, varför ska jag då har kvar fläckar av det? Det finns givetvis andra tillstånd av sjukdomen alopecia såsom totalis och universalis där man tappar allt hår på huvudet alternativt kroppen. Det jag har på huvudet är mer fläckvis men sedan så har jag ju inga ögonbryn så det känns som om det är en mix av alla dessa tre tillstånd som jag har fått.
Den här ”fläcken” eller vad jag ska kalla det, men hela min vänstra sida egentligen, är den som ändrat mest på sig de senast åren. Just nu ser ni att den är väldigt stor och har spridit sig upp mot huvudet. Men för ett par år sedan så var den mycket mer igenväxt. Men nu är den som sagt väldigt stor så får väl se var detta ska ta vägen.
Jag försöker inte att fokusera så mycket på fläckarna och hur de utvecklar sig i och med att man inte kan göra något åt det. Det har tagit mig många år att hamna i den inställningen men det känns så skönt att jag klarar av och inte stressa upp mig över det. Det blir vad det blir. När det också finns så otroligt fantastiska peruker att använda och testa olika och nya stilar med så kan man ju faktiskt ha riktigt roligt med det.
På bilder har jag en av mina senaste peruker i handen. Det är en peruk i äkta hår som jag i princip aldrig haft förut. Det är väldigt annorlunda eftersom håret är väldigt mycket mjukare. Det är oerhört skönt mot ansiktet eftersom det inte blir lika sticksigt som ett syntet kan bli. Men det kräver mer arbete och frisyrerna håller ju inte om man har gjort lockar exempelvis. Jag inser ju också att detta verkligen är ett lyxproblem 😀 Men när jag är så otroligt van vid att ha syntetperuker som håller frisyrerna P E R F E K T oavsett väder och vind (vilket kan vara ganska så intensivt om man bor i Göteborg vill jag lova) så är det väldigt ovant med detta 🙂 Men också väldigt skoj att testa något nytt.
Perfekt passform och komfort när allt hår under peruken är borta. Nu fick ni också se lite hur min alopecia ser ut för tillfället och kommer att lägga upp inlägg då och då som visar hur den utvecklar sig!
Röd och svullen 